Sorgens makt

"Upptecknad av A. A. Afzelius, efter flera traditioner i Västergötland". Tryckt som nummer 6 i Geijer-Afzelius (första upplagan).

 1.
 Liten Kerstin och hennes Moder de lade gull i bår.
 - Hvem bryter löfven af liljeträd? -
 Liten Kerstin hon sörjer sin fästeman ur graf.
 - J fröjden eder alla dagar. -

 2.
 Han klappade på dörren med fingrarna små:
 "Statt upp, Liten Kerstin, tag låsen ifrå!

 3.
 "Med ingen så hafver jag stämma satt;
 "Och ingen så släpper jag in här om natt.

 4.
 "Statt upp, Liten Kerstin, tag låsen ifrå!
"Jag är den ungersven du förr så hållit af.

 5.
 Och Jungfrun hon månde så hastelig uppstå,
 Så lätt tager hon den låsen ifrå.

 6.
 Så satte hon honom på rödan guldskrin.
 Och tvådde hans fötter i klaraste vin

 7.
 Så lade de sig i sängen ner:
 De talade så mycket, de sofvo inte mer.

 8.
 Och Hanarna börja nu att gala:
 De döde få ej längre hemma vara.

 9.
 Och Jungfrun steg upp och tog på sig sina skor.
 Så följde hon den ungersven öfver långan skog.

 10.
 Och när som de kommo fram till kyrkogård,
 Då började försvinna hans fagergula hår.

 11.
 "Och se sköna Jungfru, hur månan upprann!
 Så hastelig den ungersven från henne försvann

 12.
 Då satte hon sig ned allt uppå hans graf,
 "Och här skall jag sitta tills Herren Gud mig tar.

 13.
 Då hördes svara den ungersven:
 "Och hör du Liten Kerstin gå hem igen!

 14.
 "För hvar och en tår som du fäller på jord,
 "Min kista hon blifver så full utaf blod.

 15.
 Men hvar gång på jorden, du är i hjertat glad;
 - Hvem bryter löfven af liljeträd? -
 Min kista hon blifver så full af rosors blad
 - J fröjden eder alla dagar. -